Det är helt fantastiskt!

Ibland rinner faktiskt tårarna på den här lilla Fröken Tjorvig. Ibland blir andras omtänksamhet så påtagligt och jag förstår hur välsignat lycklig jag är som har så otroligt omtänksamma och goa vänner.


Johanna - Du ÄR verkligen HÄRLIG! Eller som Tina skulle ha sagt "Du är en gnistrande solhjälte!" TACK! Tack för genuin vänskap! Du betyder massa för mig.

Nina - För att förtjäna Johannas hjärta måste man själv vara en guldklimp och det är precis vad du är! Vad är det jag brukar säga när jag hoppar upp i ditt knä? (efter några glas rödvin *s*) Jo just ja... "Du är såååååå söt, fan snygg är du också, eller vänta shit vad du är läcker. Sötskruttan jag tycker om dig!" ;) I nyktert tillstånd (och helt ärligt från hjärtat) så vill jag säga till dig: "Du är så fin Nina. Tack för att jag fått lära känna dig!"


Här skulle jag kunna lägga in bilder på alla er som stöttar, uppmuntrar och får mig att känna mig viktig, värdefull och älskad. Men Janne får agera modell (gör ju det i verkligheten också)Och jag älskar denna bilden på honom - han får mig alltid så glad! Tack för fikastunden idag. Otvunget. Avslappnat. Oplanerat. Just the way I want it!

Idag har Linnsan vallat runt på stan med mig och vi har hittat linnen till årets Pride - tjejgänget (Linn, Anki, jag, Johanna, Nina, Jill och Lena) ska ha lika dana tröjor/linnen i paraden med en text på bröstet. Egentligen var det Tinas idé när hon skulle gå med i paraden med oss i år och det skulle stå "Livrädd men stolt!" på hennes linne och på våra skulle det stå "Det är oss hon är livrädd för!". Men nu finns inte Tina med oss längre men vi vill ändå trycka upp tröjorna och bära dem med stolta huvuden. (Till saken hör den att Tina var straight ända in i ryggmärgen men umgicks med en massa flator till höger och vänster och hon älskade det!) Så idag har jag och Linn, som sagt, hittat linnen i regnbågens alla färger och Nina ska fixifixi med tryck.

När jag kom hem från stan så hade Andreas skickat två sms - en där han frågade hur jag mådde idag. Och ett där det stod "Kram. Ville bara säga det. Kram." Tänk vad ett litet sms kan göra? Bara så där. Vill liksom ge så mycket tillbaka och ett "Kram tillbaka till dig" verkar så fjuttigt. Men jag menar det verkligen. Hade jag varit nära dig hade jag kramat och kramat och kramat och kramat dig. Du är stor som en björn (hårig också *s*) och jag tycker om känslan av att bli omhållen. I din famn kan jag bara slappna av. Du vet att jag vet och jag vet att du vet.

Nu blir det middag tillsammans med Vackra Flickan. Och ett glas rött till det. Solen skiner igen och ni alla får mig att hoppa upp några snäpp på Gladstegen. Vad kan jag göra för er? Just nu... säga TACK! Och jag hoppas att ni förstår hur glad ni gör mig.

10 timmars sömn!

Jodå! 10 timmars sömn gör en liten Tjorv till en helt annan människa. Idag skulle jag kunna ta hela världen i min famn och vagga dem som behöver sova, trösta dem som är ledsna, skratta med dem som är lyckliga och plocka vartenda ögonbryn i hela världen. Just nu känner jag mig glad, pigg och stark. I vanliga fall skulle jag ha gått till jobbet idag. Jag skulle ha engagerat mig i alla mina vänner. Jag skulle ha tackat ja till alla möten. Jag skulle ha gjort det där lilla extra (som för mig är ett kvitto på att jag är BRA - knäppt, jag vet. Men så är det) Jag skulle ha städat hela lägenheten. Lagat middag så att den står klar till 16.30. Jag skulle ha tagit hand om barn + alla andras barn. Sen skulle jag stå där... mitt på vardagsrumsgolvet och gråta. Undra varför jag är så trött? Inte förstå varför jag känner mig så tom? Det där med balans och lagom är liksom inte min grej. Varför ska det vara så svårt??

Idag gör jag inte så. Idag har jag några saker som jag bestämt mig för i förväg att jag ska göra:

1. Jag ska försöka hitta sådana där bokstäver som man bildar namn av och sätter på dörren. (Någon som vet vart jag kan hitta sådana som inte är fullt av gubbar och olika färger på?? Tror att LillaSkrutt vill ha svarta bokstäver.)

2. Jag ska lämna mina sjukskrivningspapper till chefen.

3. Jag ska äta regelbundet och ta mina vitaminer (fatta att DET måste vara en punkt på mina "att göra lista"???) Jag har slarvat något så otroligt mycket med maten den sista tiden och det märks på kläderna. Jag vill inte gå ner i vikt för att jag inte äter - jag vill gå ner några kilon för att jag äter rätt och motionerar.

Sen har jag inget mer inplanerat.

Och jag tänker inte göra något mer heller.

Önskar er alla en fin dag! Gör något som DU mår bra av!

Tankar...

... på framtiden börjar ta form. Man har mycket tid att fundera när man är sjukskriven har jag märkt. Börjar känna i maggropen vad jag verkligen längtar efter och hur jag vill att mitt liv ska se ut. Och det fina med allt är jag kan har möjligheten att påverka min framtid. Jag kan inte påverka allt livet har att erbjuda - man jag kan påverka hur jag tacklar det.

Idag gick jag i pyjamas ända fram till 15.30 på eftermiddagen. Vaknade tidigt i morse men bestämde mig för att inte sova på dagen (allt för att kunna sova i natt) så jag började möblera om i LillaSkrutts rum. Vips så såg hela lägenheten ut som ett slagfält men jag fick massa rensat/kastat/sorterat och jag höll hjärtklappningarna på avstånd medans jag plockade bland sakerna. Var dock tvungen att tacka nej till ett erbjudande om att följa med till Ulva Kvarn och ta en fika då jag inte ens orkade klä på mig idag (än mindre försöka hålla humöret uppe och vara något sånär trevlig - även fast jag vet att dessa vänner verkligen skulle tillåta mig att "bara vara"). Men jag är ändå glad att jag vågade säga som det var "Jag orkar inte just idag, men jätte tack för att ni är så goa och tänker på mig!" istället för att hitta på några nödlögner.

När Vackra Flickan kom hem åt vi enkel kycklinggryta gjord på kyckling, paprika, massa massa lök, aubergin, tomat och broccoli (bara olivolja och kryddor i, inga feta creme fraicher eller grädde och självklart inga kolhydrater i form av ris, pasta eller potatis) Hur gott som helst!

Somnade 45 min i var sin soffa mitt i favvo filmen "Blade". Tog oss i kragen och åkte till affären och handlade frukostvaror, grönsaker och frukt. Tittade sedan på en feelgood film a´la Hollywood som handlade om en frånskild 40-årig kvinna som började prioritera sig själv och fann kärleken igen. Brukar inte gilla sånt där smör, men denna var faktiskt riktigt mysigt.

Imorgon är planen att åka ner till stan och ta ett glas vin på något lugnt ställe och dela med oss av våra framtidsdrömmer, visioner och längtan. Det är verkligen en Guda gåva att ha en bästa vän och livskamrat i en och samma person. Tänk att jag kan dela allt med med henne och ändå se i hennes ögon att hon älskar mig bara mer och mer för varje dag? Tänk att jag - Veronica - inte flyr och börjar känna mig trängd eller instängd fastän vi varit tillsammans i mer än ett år?

Jupp jag har en massa att vara glad för.
Viktigt att jag påminner mig om det så att inte tröttheten tar överhand och allt känns hopplöst. Eller att JAG känner mig hopplös. För det är jag inte - jag är faktiskt värsta... öhhh??... Hoppet?? Well jag är bra i alla fall.

Och bara för dig Johanna (för att jag vet att du gillar uttrycket) DU är HÄÄÄÄÄRLIG!

Sömnlös natt igen och jag roar mig med att sätta bling-bling på naglarna

Igårkväll kunde jag inte somna. Låg och vände och vred mig. Kröp i kroppen. Benen pirrade och hjärtat dunkade. Tog en insomningstablett (den som jag sov 10,5 timme på första natten och 7 timmar andra natten) men i natt verkar den ha bestämt sig för att inte ge mig några timmars sömn. Tillslut gick jag upp och fick öva på TÅLAMOD. Do not try this at home kids! Kombinationen övertrött, hjärtklappning och försöka göra sig lite snigg med små pärlor som ska limmas fast på naglarna var ingen bra kombintion. Vem fan har hittat på att det skulle vara snyggt liksom???

Försökte i alla fall ta lite bilder... ja inte vet jag...


Lila blomma och en förlovningsring som blivit för stor efter några kilos viktminskning.

Rosa hjärtan på tummeliten.


Valde en grön blomma, på andra handen, som får symbolisera giftet i mina cigg.

Sen orkade jag inte mer. Ett pillergöra utan like och jag vet inte ens om jag tycker att det blev fint - ser mest ut som en 7-årings pärlplatta som man har knåpat ihop under frökens stränga blickar och krav på prestation.

Söndagen går mot sitt slut och jag har en massa "PLUS" på mitt konto efter den här dagen...

Precis när vi tänkte ta oss ut till Hammarskog för en skogspromenad och picknick så tornade mörka moln upp sig. Vi bestämde oss för att åka till Gränbycentrum istället. Åt en ljuvligt god pastarätt med pennepasta, pesto, parmesanost, lufttorkad skinka och soltorkade tomater. Jag som brukar dumpa (må illa, bli trött och ibland även få magvärk pga för mycket fett eller kolhydrater eller att jag ätit för snabbt) mådde hur bra som helst. Detta resulterade i att vi gick och strosade i affärer och jag hittade en ny b-h, en sporttop, bling-bling att fästa på naglarna, BjörnBorg trosor och två t-shirts till Anki.

Satte oss sedan i solen (som självklart kommit fram bara för att vi bestämt oss för att vara inomhus i ett shoppingcenter) och tog en stor Vanilj Kaffelatte och en typ lika groteskt stor vaniljbulle. Vi satt och tittade på folk, pratade lite men satt mest tysta. Tittade på varandra och upplevde samhörighetskänsla och lugn i både kropp och själ.


Inspirerade av den goda mat som Janne och Krille bjöd oss på igår så gjorde vi grillspett till middag. Massa gott kött som vi marinerat och så grönsaksspett. Till det en stor sallad och ett glas vitt vin.

Eftersom solen bestämt sig för att skina så tog vi oss en skogspromenad nu istället. Vi drömmer oss bort tillsammans i en gemensam framtid som vi båda tror på. I övrigt har jag suttit på min balkong och läst min bok. Dricker kaffe och känner att hjärtat slår hårt i bröstet på mig. Men det gör ingenting. Imorgon kommer jag att vakna och kanske känslan av ångest/uppgivenhet/trötthet/lesshet fortfarande är kvar men det gör ingenting. Nu har jag fått en förklaring på varför jag mår som jag gör och varför jag inte känner igen mig själv. Och det är ok. Just nu kan jag inte göra något åt det, mer än att ta det lugnt. Inte boka in 1000 fika dejter, inte hjälpa hela världen, inte vara amatörpsykolog till alla Uppsalas kvinnor med kärleksbekymmer, inte åka mellan möten som en skottspole och inte nicka som en nickedocka till allt.

Åter igen,
"En sak i taget - det viktigaste först!"
Kanske tycker ni att jag tjatar. Tycker inte jag. För hur ofta jag än påminner mig själv så är det så förbannat svårt att leva efter.

Saker som gör mig glad!

1. Glömma tid och rum & vägra stressa. Spontan-stanna bilen (fastän vi hade en tid att passa och en bit kvar att köra) och plocka vilda blommor vid dikeskanten. Se det vackra i ogräs och komponera ihop en sommarbukett med prästkragar, klöver, blåklint och grässtrån.


2. Vackra Flickans leende. Finns inte mycket som gör mig så glad och lycklig som när hon ler - det är så genuint och härligt. Jag älskar dig hjärtat!


3. God mat i Jannes närvaro. Han är så lugn och behaglig att umgås med. Första gången jag träffade honom stod vi och pratade om livet och dess krångligheter så länge att resten av gänget lessnade på oss och bad oss komma och parta lite =) Det är något med denna mannen som gör att jag öppnar mig - och det är verkligen inte vanligt. Jag är ju PartyPrinsessa eller StarkaSelma liksom. Men med Janne sänker jag garden. Finns vissa människor som har den förmågan att locka fram mitt innersta.


4. Vackra Mannen med de fina underarmarna som får mig att skratta. Han är sarkastisk, ironisk, snabb i tanken och tycker att det är fantastiskt roligt att driva med mig. Och jag känner mig inte dumförklarad eller obegåvad utan bara sitter och myser. En blick in i hans mörka ögon så ser man den snällaste Björnen ever.


5. Att jag vågar ta hjälp av sjukvården utan att känna mig misslyckad. Jag vågar se mina brister och tillkortakommanden. DET gör mig glad just nu. Jag vågar vara mig själv utan att spela spel. Men jag märker hur konstigt det blir för min omgivning då jag säger "Nej" och prioriterar det som är allra viktigast just nu. Igår somnade jag i denna soffa efter middagen. Jag tog på mig en fleecetröja och fick ett par raggsockar och sov som ett barn.

När jag kom hem tog jag faktiskt insomningstabletten som läkaren skrivit ut. När jag vaknade trodde jag inte att det var sant - jag hade sovit i 10,5 timme i sträck! Det har jag inte gjort på mer än 3 år. Ännu en sak att vara glad för idag.

Idag ska jag och Vackra Flickan ta en långpromenad i Hammarskog och förhoppningsvis är det sol när vi kommer fram så att vi kan sätta oss på en filt och äta vår lunch. Njuter av hennes sällskap - hon är min bästa vän och livskamrat. DET är något att vara glad över! ;)

Min lördag

Kom på att jag lovat Spränglingen att han ska få se hur jag klippt mig. Nu är det ju snart en månad sedan så jag skulle behöva klippa mig igen. Men här är i alla fall frillan =) KORT på ena sidan...


... längre på andra! ;) Lila extensions och lite tuppkam - me like!


En lite tilltuffsad Vääärna med munsår pga stress och stark sol och så dessa mörka ringarna under ögonen. Suck. Jag ser så trött ut. Jag ser ju det själv. Ser också att de kilona jag tappat, då jag inte har någon matlust, tagits från ansiktet typ. Men ni ska kolla på håret - inte trasdockan.

Idag har jag varit på Vaksala torg - hittade två böcker för 5:-/styck. Annars var det bara skräp där. Efteråt tog vi en långsam promenad ner till stan och käkade sushi och chinamat. När jag kom hem la jag mig på soffan och sov i en timme - helt slut fastän jag inte gjort någonting. Vaknade av att jag tänkte "Shit nu har jag försovit mig - jag ska ju på jobbet och jobba jouren!!" På en bråkdels sekund så går hela kroppen in i försvarsställning. Hjärtat börjar bulta, blodet rusar så snabbt att det susar i öronen, jag mår illa, det fladdrar som av 1000 fjärilar i magen och jag är torr i munnen. Så kommer jag på att jag är sjukskriven och tänkte på hur jag brukade göra, dvs jag ignorerar kroppens sätt att larma att jag ska ta det lugnt och stressar omkring och packar väskan, gör matlådor, duschar, ringer några samtal, svarar på sms, skriver några rader i bloggen osv osv osv.

NU satte jag mig och tog en hårdbrödsmörgås och samtalade med Vackra Flickan. Blir lugn igen - men en obehaglig känsla sitter kvar i maggropen. Tidigare har jag kallat det "illamående", "trötthet", att jag "dumpar" eller att jag har "vitaminbrister". Har lite svårt att säga att jag känner ångest men det är ju det jag gör så det är kanske dags att acceptera det?

Ikväll är vi bjudna på middag hos Vackra Mannen med det fina underarmarna och hans fantastiska man. Just nu vill jag inte åka. Men så känner jag alltid. Det är alltid jobbigt/tar emot att åka hemifrån men när jag väl åkt (och jag vill alltid ha Vackra Flickan med mig - hon är mitt absolut största stöd just nu) så har jag jättetrevligt. Jag njuter av att umgås med vänner över god mat och några glas vin. Jag älskar att sitta och samtala om stort och smått. Och dessa män är väldigt fina människor - sådana där som man ska vara rädd om.

Bye bye! Ta hand om varandra!

Fredag och just nu mår jag bra

Vackra Flickan och hennes lilla Söta Syster.

Just nu, just här njuter jag av faktiska ting. Ost och skinkpaj, stor sallad med mozzarella, oliver, soltorkade tomater och ruccola. Till efterrätt hallondessert och till det rött vin och sprite. Samtal om livet, om svärmödrar, om kärleken, om missförstånd och relationer. Just nu vill jag dansa. Bara låta kroppen svepas med av rytmen och känna pulsen öka och svetten rinna. DANSA! Love it!

Just nu orkar jag inte tänka på ångest och depression, orkar inte tänka på en massa jävla skit som bubblar upp under ytan. Orkar inte. Nä. Fan. Just nu orkar jag inte.

Känner mig som ett ufo som försöker leka vanlig - går på IKEA och lagar paj.

Sitter på min balkong och lyssnar på Sofia Karlssons underbara röst och texter. Ett regn- & åskväder drog in över oss på förmiddagen men nu skiner solen igen. Tog mig iväg till IKEA och hjälpte Linnsan att baxa in garderober och bord i hennes bil och fastän jag hade ont i magen, kände mig nervös, övertrött och allmänt låg. Men jag mådde mycket bättre när jag varit med henne några timmar.

Mitt förstånd säger ju mig att det inte är farligt att känna den här stressen och oron (jag brukar ofta missta ångesten/oron för illamående för det känns nästan lika dant) utan jag kan fokusera på det jag gör just nu så mår jag ju mycket bättre efter en stund. Förnuft och känsla går inte alltid hand i hand som bekant.

Ikväll kommer lillsyster Linda på middag. Ska laga paj och göra en stor sallad. Sitter och bläddrar i receptböcker för att få inspiration. Tycker om att läsa recept - men när jag väl står i köket så lagar jag ändå så som jag vill. Brukar bli bäst så =)

Imorgon är det äntligen premiär för Vaksala torg. Jag älskar "mitt" Vaksala torg, det är så mycket Sommar för mig - sommar i Uppsala. Lördagmornar kl 07.00 är jag nere på torget och köper böcker för 5:-/styck, pryttlar och pinaler, braatthasaker och sånt där. Brukar köpa så mycket böcker att jag har hela vintern. Ska se om jag kan lura med mig Vackra Flickan. Hon tycker att det är mysigt att gå där tillsammans med mig på lördagsmornarna men hon tycker ju att det är skönt att sova också *s*

Vill att allt ska vara vanligt.
Därför agerar jag så som allt är som vanligt.
Även om hjärtat slår.
Barn tas om hand, Ikea får besök, middag lagas och böcker köps på loppismarknad.

Ändå.

Ändå håller hjärtat på att hamra sig ur mitt bröst.
Tur att det inte syns.
Jag ser ut att vara som Vanligt.
TACK.
Vanlig.

Två trötta tjejer...

...säger godnatt!

Min enda önskan just nu är att jag får sova en hel natt igenom.
Det är väl ändå inte för mycket begärt?

Ack, oj, aj å ve

Fan att jag inte kunde se det komma????

Hade det gällt någon annan hade jag dragit i nödbromsen för länge sen, men när det gäller mig själv så biter jag ihop och drar plogen vidare - finns inte tid att liksom bli sjuk nu. Tar det sen.

Sen är nu.

Fan.

Ring då läkarjävel!!!!

Vet ni hur less man blir av att sitta och stirra på telefonen??

Tant Vääärna gör entré

Vaknade 06.00 i morse. Genomtrött men kan inte somna om. Har en jävla orosklump i magen som inte vill flytta på sig vare sig om jag ber den snällt, ignorerar den eller hotar. Den liksom finns där och jag kan inte sätta fingret på VAD det är som gnager inuti mig. Antar att det är läkarkontakten jag har inbokad idag - jag avskyr att gå till läkare. Känner mig alltid misstrodd när jag ska berätta hur jag mår. Känns som att jag inte tas på allvar. Hoppas att denna läkaren inte bara ser mig som en gnällig patient som han snabbt ska "beta av" från sin lista.

Var hos läkare på Överviktsenheten i februari i år och får domen "Du har zink- och kaliumbrist. Dessutom har du låga blodvärden men vi kan inte se varför. Tack och hej!" Nu, 6 månader senare, har detta resulterat i att jag börjat få biverkningar av mina näringsbrister så som sår som inte läker, synförändringar, trötthet och ett allmäntillstånd som får mig att gå på knäna. Lägg till cellförändringar. Lägg till gallstensanfall med medföljande uppsvälldhet och molande magvärk i flera dagar efteråt. Jag blir så trött. Känns som att jag är 100 år gammal. Gamla tanten! Skrutt tanten! Väääääärna - inte bara med stödstrumpor och foträta skor utan Väääääärna med rullator, livsuppehållande syrgastuber och blöjbyten.

Tidigare, när jag var överviktig, fick jag alltid höra att jag skulle gå ner i vikt - oavsett vilken åkomma jag sökte läkarvård för. NU får jag höra "Du är för stressad. Vila några dagar och ta det lugnt" Vila och vila??? Det hjälper inte!! Andas lugnt och tänka på vackra saker räcker inte! Dricka 2 liter vatten om dagen och äta färsk frukt, rent kött och tillsätta kallpressad olivolja i maten - det hjälper inte!! Antioxidanter och GI-värden. Mineraler och vitaminer. Proteindrinkar och naturläkemedel. Jag blir galen snart!

Det är sommar - jag vill vara frisk!
Jag vill sola och bada.
Orka träffa vänner.
Le och skratta.

Bajsbollar och Giftpruttar vad less jag är.

Hold on!

På högsta volym så att våra stora högtalare spräcks, störningsjouren bultar på dörren, djuren gömmer sig och grannarna klagar.

UNDERBART!

I sing now for all of you
With no one to hold on to
For all the broken hearts out there
Waiting for someone to be near
Hold on
Hold on

To my people listen up
When I miss somebody
When she need somebody
When she had somebody
Somebody to somebody
That made you feel like somebody

That somebody is calling
You need somebody
Heartbroken I’ve been indeed
Elevated so unrated understandin what seems

Whenever I miss that someone
I try not to think hard cuz then the tears come
and the tears run down your cheek
you can’t speak bubububut sudden ’sudden’ the pain increase.
Cuz you're messed up fed up stressed up cuz they up and youre down and messed up

Yeah what don’t cry my day
I swear I’m near, I care.
I’m here right here.
Baby not, your in the circle of my focus
I won´t let you know your love is here, right here?

I sing now for all of you
With no one to hold on to
For all the broken hearts out there (for all you broken hearts out there)
Waiting for someone to be near

To my people listen up
When I miss somebody
When she need somebody
When she had somebody
Somebody to somebody
That made you feel like somebody
That somebody is calling
You need somebody

16 and my knees hasn’t gone wild
My good friend homie Big Phil had to die
I had to fill a room that was full before

I need I lover and I fell like I need it and yes I
I need it straight to put me thru.

So I had to (hold on)
To my emotions and remember my dues.
Now I’m 22 got a romance
I made some I hade some I lost some friends

At the end I gotta (hold on)
So it wasn't to annoying to arrive at the end

I sing now for all of you
With no one to hold on to (don’t feel like you’re alone out there)
For all the broken hearts out there (I’m here)
Waiting for someone to be near.

Sometimes I gotta
Sometimes you gotta
Sometimes she gotta
Sometimes they gotta
Sometimes we gotta
Sometimes I gotta
Sometimes we gotta
Sometimes she gotta
Sometimes they gotta

I sing now for all of you
With no one to hold on to (sounds of the beautiful)
For all the broken hearts out there (Neverstore… the one and only)
Waiting for someone to be near.
I sing now for all of you
With no one to hold on to
For all the broken hearts out there
Waiting for someone to be near.
Hold on … just hold on.


*Låter musiken fylla mig*

NI har lyft mig och låter mig få pröva mina trasiga vingar utan att rädda mig...

... idag har jag pratat med Stålan - Tack för samtalet! Det var så välbehövande med lite snicksnack på tele. Allt från det djupa till det tramsiga och ytliga - precis vad jag behövde för att inte deppa ihop helt.

Och självklart mitt eget DrakSprak - våra snabbisar means the world! Längtar efter dig!

Å så Syster Y så klart! Sms som värmer mer än gassande solen får mig att omvärdera dagen och det räcker för nu.

I övrigt har jag börjat läsa Aprilhäxan - en bok som fångar mig från första sidan. Har svårt att lägga undan den. Så klockren och beskrivande. Solen har dessutom gjort mina axlar illröda och det bränner lite på nästippen - så härligt! NU känner jag att det är sommar!

Har fått vackra mms hela veckan av Herr Morris som nu är påväg hem till Sthlm igen. Hoppas jag får lika vackra mms fastän betongen omger honom, hoppas frihetskänslan sitter kvar och lugnet flyttat in. Jag har mms:at tillbaka - dock inte lika vackra bilder då jag inte är någon vän av fotograferandets konst men jag har kunnat dela med mig av mina dagar och vad jag tänker på.

Men Eldra sände över det härligaste mms:et!! Love honey! <3

Nu har jag LillaSkrutt och Vackra Flickan hemma. Kolen glöder på grillen, salladen är klar och jag ska röra ihop en avokadosalsa. En sak i taget - det viktigaste först *påminner mig själv*

TACK alla underbara för uppmuntrande ord, kommentarer i bloggen, sms, telefonsamtal och mms - Ni är verkligen för härliga! Ni tillåter mig att vara låg och nere utan att tränga er på med "fixarhatten" på. Ni låter mig flyga med mina egna vingar även de dagar de är lite sargade - mina muskler byggs upp och så även självkänslan - snart flyger jag högt igen!

Denna trasdocka använder bloggen som spypåse just nu

När försvaren faller och garden inte orkas hålla uppe så faller mer än en sak hos den här lilla Trasdockan. Jag vet att jag funkar så här. Jag känner igen tecknen och skulle kunna rada upp alla fällor, missar och misstag på en prydlig rad och helt logiskt kunna resonera mig fram till en massa klokheter. Men just nu orkar jag inte vara professionell, komma med lösningar eller vara problemfixaren - just nu ÄR jag bara. Precis där jag är idag, det jag känner just nu och låter svagheten, rädslan, tröttheten och gråten få ta plats.

Blottar mina fysiska tillkortakommanden och brister men det som rör sig inuti mig själ är jag noga med att inte dela med mig av till andra. Att skriva av sig gör att det lättar. Kanske är det så att jag fiskar efter lite omtänksamhet eller tröst - men so what? Kanske är det så att jag bara behöver rappakalja ur mig dyngan för att kunna släppa det? Bloggen får bli min soptipp. Vet att jag antagligen mår bättre i morgon eller i övermorgon. Är glad för att inte en enda en har försökt "trolla bort" mitt dåliga mående med överhurtiga klyschor som man läst i någon töntig mindfullness bok eller självkänslapocket. Känner mig tacksam över vänskap och omtänksamhet. Tänker mycket på det just nu - vänskap och vad som är viktigt i livet.

Undrar om LillaSkrutt ska komma till mig idag? Orkar inte tjafsa med hennes pappa mer - vad jag än säger och gör verkar reta honom och det är tydligen helt ok att skrika i telefonen åt mig. Överenskommelser bryts och jag ska bara sitta tyst och vara en snäll flicka. Inväntar tålmodigt hans direktiv och fogar mig i ledet. Har i alla fall bestämt mig för att inte styra upp all planering, sommaraktiviteter, lägervistelser, födelsedagar osv osv utan låta honom ta sitt ansvar för "sina" veckor. Tröttsamt att bara få nedvärderande, sarkastiska och förlöjligande ord kastade mot sig hela tiden. Undrar vad som ligger bakom egentligen?

Hur som... blogginläggen är trista och tråkiga. Deppiga och ganska mycket "navelskåderi" från min sida - jag vet det. Hoppa över bloggen några dagar om jag bara sprider negativ energi runt omkring mig. Som sagt - detta är min soptunna just nu.

Peptalk!

Blev inget jobb för mig - blev sjukskrivning istället. Fattar inte själv hur jag ens kan tänka tanken att gå och jobba när jag har gallstensanfall med medföljande magvärk, uppsvälldhet som inte är av denna världen och tarmar som vägrar fungera som det är tänk (min egen teori är att pga att jag inte äter något när jag får gallstensanfall så stannar tarmarna av och när jag sen börjar äta så får jag ont när de börjar "röra" sig igen)

Som grädde på moset så har jag kalium och zinkbrist och det gör att synen blir sämre (jag ser i stort sett ingenting så fort det börjar skymma lite. Har tydligen att göra med att zink lagras i ögonvitorna och har man brist så försämras synen och man har svårt att t.ex skilja på grönt och blått) man får sår som inte läker och det värker och pirrar i händer och fötter. Mitt hb är lågt och mitt blodsocker existerar knappt. Tröttheten är lamslående och allt känns bara jobbigt jobbigt jobbigt. Blir rastlös av att gå hemma men är för trött och har för ont för att jobba/hitta på saker/aktivera mig. En ond cirkel som jag är överjävligt trött på nu.

Känner mig sliten. Vårens krav och alla "måsten" har kommit ikapp mig och fastän jag har försökt sätta gränser, säga nej och ta hand om mig själv så har jag ändå inte lyckats speciellt bra eftersom jag får så dåligt samvete om jag inte är den som alltid ställer upp, fixar allting, har koll på allt, är glad och trevlig, knyter kontakter, upprätthåller kontakter, plockar och färgar ögonbryn på människor, färgar, klipper och slingar håret på folk, gör franskmanikyr på kreti och pleti, lagar mat åt uppsalas alla hungriga, styr upp ekonomin åt de fattiga, ordnar fester för de festsugna osv osv osv

Orkar inte ha folk omkring mig just nu. Orkar inte vakna en enda morgon till med folk som sover på soffan, har sina kläder och pryttlar och pinaler över hela lägenheten, som kokar kaffe men inte tar undan sin egen jävla mugg eller kastar sina tomma ciggpaket själva... ja men ni hör ju själva - jag irriterar mig på småsaker som egenligen inte ens har någon betydelse. Jag känner inte igen mig själv längre.

Fick ett "bryt" förra veckan (eller var det två veckor sedan??) där jag bara tipsade mina vänner att jag skulle verkligen uppskatta om de frågade hur JAG mådde för en gång skull eller kanske frågade om JAG behövde något. Orkar inte höra en enda gång till att "Du är så himla bra att prata med Veronica. Du är den man kan lita på. Det är så skönt att ha dig som vän för du ställer alltid upp!" Visst i vanliga fall ja! Men när jag faller, känner mig trött och låg och inte orkar med längre då drar sig alla undan och tänker typ "Hon behöver nog vara själv" Men just nu orkar jag inte bry mig. Jag vet vart jag hämtar styrka. Det finns några personer som verkligen GER av sig själva utan att kräva något tillbaka eller hela tiden framhålla hur fantastiska DE är för att DE tänker på mig.

DrakSprak - älskar dig! Genom pissdagar och hysteriska partystunder - du är min fina snutta och en vän jag uppskattar mer än vad jag kanske berättar för dig! Men jag vet att du vet ändå!

Linnsan - Du vet också! Efter allt vi gått igenom så har vi äntligen hittat fram till hur vi ska förhålla oss till varandra. Du betyder massa, mycket, mest för mig!

Vackra Flickan - Jag älskar dig! Vartenda ord jag sa till dig igår menar jag. Du är luften i mina lungor och blodet i mina ådrar. Älskar dig - inte för vad du kan ge mig eller vad du gör/inte gör - älskar dig djupare än så. Du är verkligen min pusselbit - utan dig vill jag aldrig vara.

Mamma - Finns ingen som stöttar och tror på mig så mycket som du gör! Vi har verkligen gått igenom mycket tillsammans och jag ser upp till dig. Du har en livsgnista och en vilja att ta dig vidare, vad som än händer i livet. Du inspirerar mig och jag ser mer och mer av dina kvalitéer som MÄNNISKA. Älskar dig lilla mammsen!

UNDERBART! Det är så skönt att påminna sig själv om allt fint och vackert man har runtomkring sig. Allt är inte skit å dynga. Jag har en kropp som inte riktigt är så frisk och stark som jag önskar att det skulle vara men jag har så mycket annat som får mig att fortsätta vara positiv och känna livsglädje. Så kroppskrälle - pigga på dig nu och njut av att det är fint väder ute!! Sitt inte bara inne och tyck synd om dig själv! Veronica - NJUT! Lev som du lär! =)

Alla dessa underbara med snopp...

Hör om alla dessa män och deras oförmåga att kommunisera, vara känslomässigt engagerade, ha viljan att försöka förstå, kunna samtala respektfullt fastän de anser att de är det "starkare könet" och deras fantastiska förmåga att få kvinnor att göra allt för dem eftersom de plockar fram moderskänslorna.

I helgen fick jag ett telesamtal där en man skrek mig i örat. Bad honom lugna ner sig men han spottade och fräste som en mångalen katt ändå. Tidigare i veckan hade jag kontakt med en annan man som på ett överlägset sätt försökte trycka ner mig så gott han kunde genom att vara dryg och arrogant. Hörde förra veckan om en man som ställde helt orimliga krav på sin flickvän och när hon inte gick med på det och ville kommunisera om det så var det "tack och hej".

Shut the fuck up! Gå och tryck ner någon annan (ja och då menar jag inte ett barn. För det har jag också sett så fruktansvärt mycket av den sista tiden - att pappor/män/manliga "förebilder" till barn inte låter barnen berätta om sin vilja, uttrycka sin oro/sina rädslor, pratar över huvudet på dem och kör med en militantisk uppfostringsstil som jag avskyr)

Självklart generaliserar jag väldigt mycket just nu. Självklart finns det starka, ödmjuka, ärliga och fantastiska män! Men, tyvärr tyvärr tyvärr, så ser och hör jag raka motsatsen oroväckande ofta. Och detta bara stärker mitt mansförakt. Önskade att alla BRA män kunde liksom visa sig för mig lite oftare. Vet inte om de tycker att det är "bortkastad" tid då jag är flata och upptagen - men SNÄLLA!!! Ge mig lite andra perspektiv och upplevelser! Orkar knappt höra mer om otrogna, rädda, barnsliga, lata, oförstående och nedtryckande män!!!!! OM nu ingen man vågar visa mig andra sidor av MANLIGHET så kan väl ni kvinnor som lever med en man tala om för mig hur fantastisk han är mot just dig?? Se detta som ett upprop och att ni räddar en Veronica från mansföraktets bittra lerpöl... eller nå´t!

Morgonstund...

Vaknade av Vackra Flickans mobil som ringde och hon rusar upp - försovit sig så klart! Hon kastar sig ut genom dörren och jag vänder på mig i sängen och somnar om men det är för varmt att sova så jag går upp och äter försiktigt en skål fil och flingor och liksom väntar på att magen ska börja göra ont igen. Men det gör det inte, bara öm. Fick tipset i förra blogginlägget att majs kan ge gallstensanfall och det åt jag igår - hedanefter no majs for me!

Nu sitter jag här och alla mina planer för dagen med att sitta i solen med en vän och äta jordgubbar gick i stöpet. Jag behövs på jobbet och måste åka in och jobba fastän jag har värk/är öm i magen och känner mig som en uppsvälld padda.

Försökte ringa lite viktiga samtal nu på morgonen som jag dragit på i en evighet. Men tror ni att det lyckades? Fritidsadministrationen har inte öppet så jag kan inte få klarhet i hur länge jag ska betala fritidsavgift fastän LillaSkrutt inte ska gå på fritids mer (börjar ju mellanstadiet nu) Och min husläkare kommer tillbaka 10 augusti så jag kan inte heller få klarhet i hur det går med min remiss för att kolla upp gallan. Sista samtalet skulle gå till Distriktsköterskorna här på "byn" och boka in en ny tid för B12-spruta men jag råkade ringa Vårdcentralen och nu ska de ringa upp mig 09.25 fastän jag inte vill dem något. Lyckat!

Sätter mig i solen med morgonkaffet istället och löser korsord. Äh vad less jag är nu............

Jag och min mage - en ständig följetong!

Underbar dag... ända fram till kl 18.00. Well jag tar det från början. Vaknade samtidigt som Vackra Flickan och skjutsade henne till jobbet. Väl hemma var jag alldeles för pigg för att somna om så jag hoppade in i duschen, shaveade mig, gjorde hårinpackning och kände mig allmänt fräsch så där. LillaSkrutt vaknade och vi bestämde oss för en dag på stranden så jag ringde Linnsan och kickade igång henne. Väl på stranden hade vi en enormt skön dag. Solen sken från en helt klarblå himmel och kroppen fick svalkas med ett dopp eller en kall dusch var tionde minut typ.

När klockan började närma sig jobbtajm åkte vi hem, duschade igen och packade väskan. Kände att jag hade ont i ryggen men stressad som jag var tänkte jag inte mer på det (när ska jag lära mig???) Kommer till jobbet och påbörjar mina arbetsuppgifter när det helt plötsligt börjar värka i magen. Joooo då.... under höger revben och bak mot ryggen - gallan igen. Satte mig ner i en halvtimme och försökte "tänka" bort smärtan men den tilltog. Så det var bara att ta sitt pick och pack och försöka ta sig hem igen.

Väl hemma kunde jag medicinen läkaren skrivit ut (när jag ska jag lära mig att ta med mig dem vart jag än går??????) och så lade jag mig på soffan en stund. Somnade och sov i ca 1 timme och när jag vaknade var smärtan borta. TACK GODE GUD! Jag orkar verkligen inte med en hel natt där jag vrider mig av smärta och tillslut kräks för att det gör så överdjävligt ont. Nu är jag bara öm i magen och har petat i mig färsk sparris och kycklingfilé. MAT ÄR MEDICIN - God & nyttig & vällagad mat gör så gott för hela min lekamen! =) Men vad fan var det jag reagerade på idag?? Var det äpple i potatissalladen? Eller kan det ha varit rädisorna jag åt? Blir galen av att inte veta exakt vad det är som jag får gallstensanfall av.

Nu ska jag ta en långsam promenad i den sköna kvällsolen och sen sitta på balkongen och lösa korsord tillsammans med Vackra Flickan. Vi är värsta teamet! Inte bara i korsord kan jag lova ;)

Imorgon är en ny dag. Jodå det är så. Och jag tänker inte ha ont i magen. Tänker "köra på säkra kort" och äta sådant som jag med all säkerhet inte ger mig gallstensanfall.

Hon finns i mitt hjärta... NEJ fel! Hon ÄR mitt hjärta!

Man ska inte bara jobba dygnet runt, man ska vara utan Vackra Flickan också! Bara en gång tidigare har vi varit ifrån varandra i mer än ett dygn och det var när jag, Linnsan och Stålan var upp till Skagshamn och renoverade från torsdag - måndag. Jobbiga dagar men för att liksom Anki skulle vara med oss så målade jag lite extra fint på väggarna =) Vet inte vad jag ska göra de här 3 dygnen - tror inte mina arbetskamrater uppskattar om jag börjar klottra på väggarna!

Tar ett djupt andetag, försöker förtränga att jag egentligen vill ligga sida vid sida med Vackra Flickan på stranden och titta på LillaSkrutt när hon badar, och drar på mig arbetskläderna och ler. Jag har ett jobb att gå till och det är jag väldigt glad och tacksam över. Jag har så många vänner som är arbetslösa eller visstids anställda och jag ser hur jobbigt det är för dem med ekonomin, tankar på framtiden och att kunna sysselsätta sig med något vettigt på dagarna. Så jag ska inte klaga. Jag ska verkligen inte göra det. Jag har det bra. Men liiiite klagovisor får man väl ändå nynna på när sommarsolen skiner utanför fönstret och man måste vistas inne?

Det bästaste av allt är att när jag väl får komma hem så står hon där. Så självklart och så fantastiskt att jag blir tårögd. HEM! Hem till min familj. Ja jag behöver inte fundera mer - jag är en lyckligt lottad kvinna!

Vill inte lämna det här...

... mitt paradis på jorden. Tänk att få ha förmånen att få tillbringa tid här bland skogen, havet, lugnet och familjen? Jag vill bara tillbaka. Nu räknar jag ner dagarna tills vi får sätta oss i bilen och åka HEM igen!


Vi har röjt på gården under helgen och varit och köpt nya utemöbler så att får plats många många kring bordet.


En liten bit av vardagsrummet. Det är långt ifrån klart - ekar lite - men vi kommer nog att fylla upp sommarstugan med minnen och pryttlar och pinaler så att det räcker och blir över =)


Anki kör flyttbil *s* SötFia vad jag älskar dig!

Nu väntar 2 veckors jobb. Ska försöka få tiden att gå snabbt...

Färdigpackad och redo att sätta mig i flyttbilen

Nu drar jag och Vackra Flickan till Örnsköldsvik! Jag har vattnat blommor, packat det sista, gått ut med soporna, diskat undan, bäddat sängen, gjort matsäck och sitter nu och äter lufttorkad skinka till mellanmål =)

Vi beräknar vara hemma i Skagshamn vid 23-tiden ikväll och då ska vi kånka in dubbelsängen och sen stupa ner i den. Imorgon, fredag, ska vi njuta av det fina vädret, ta en promenad till klipporna, grilla och umgås. Sen när solen gått ner så ska vi inreda sommarstugan. Sååååå himla välbehövlig är denna helgen!

Lördagen är helt obokad. Fri och ledig. Spontana besök från Ö-viks folket välkomnas - kaffehurran står på för jämnan *s* På söndag måste vi upp tidigt eftersom lastbilen ska lämnas tillbaka kl 16.00. Men det är lite skönt att vara här hemma i Uppsala på kvällen innan arbetsveckan kickar igång igen. Två veckor kvar av jobb sen väntar 5 härliga semesterveckor! Vi kommer att ha mycket tid i stugan men även lite prajd, lite kompistid, lite kolmården och lite Ålandsvistelser.

Ha en skön helg!
TA hand om varandra!
OCH dig själv!

KRAMAR!

Vaknade med hjärtklappning i morse vid fyra snåret. Känns som att huvudet ska sprängas av alla saker jag måste hålla koll på, boka viktiga saker, tider att passa, saker att packa och jobb att sköta. Ju äldre jag blir ju mindre stresstålig blir jag. Fan jag håller på att bli som min morsa...

Vackra Flickan förstod hur jag mådde och hon inte bara föreslog hur vi ska reda upp allt utan hon gav mig världens skönaste, varmaste, kärleksfullaste och längsta kramen! Förstår ni hur skönt det är? Att bli omhållen när man känner att tårarna är nära och bara få slappna av i sin älskades famn är ett bland det skönaste jag vet.



Min morgonkram genererade i att jag ville dela med mig av det till andra. Så idag har både arbetskamrater, sjuksyrran och mina brukare fått kramar. Endel blev jätteglada av den spontana kramen och några blev lite förvånade *s* En av mina brukare sa "Du är så där precis på exakten fenomenal Veronica!"

Genetiska fel kanske?

Ibland undrar jag själv om jag inte är riktigt sund i huvudet. Jag har sjukt mycket att göra/fixa och vad väljer jag att göra hela min lediga kväll? Jo jag sitter med ett nytt schemaförslag!!!!! Jag jobbar kommunalt och till hösten ska vi lägga anbud tillsammans med privata aktörer på vår verksamhet (då vi ska bli konkurrensutsatta) och har därför ett galet sparkrav att ta hänsyn till. Vi måste dra ner på personalkostnaderna så att dygnspriset för våra tjänster (ha ha ... DET kan tolkas hur som helst!! *s*) sjunker. Visst kan jag överlåta denna eminenta uppgift till min chef men jag påverkar hellre själv och försöker göra ett så bra schema som möjligt trots spartider.

Så i natt drömde jag om schematurer, 11 timmars dygnsvila, lagar och paragrafer, sifferkombinationer, jouravtal och procentsatser. Och inte ska jag göra det lätt för mig heller och sitta på arbetstid där jag har tillgång till dator, schemaläggningsprogram och miniräknare - nej det ska ju vara lite sport också *s* Gamla hederliga sättet duger bra - papper och penna!

NU är i alla fall schemaförslaget klart och jag ska presentera det för kollegor och chef idag på personalkonferensen. Får se vad de säger, men det är bäst för dem att de godkänner annars får de göra ett eget förslag.


Somnade ovaggad igår. Försökte förföra Vackra Flickan några sekunder men det slutade i ett hysteriskt skrattanfall =) Insåg att det var lika bra att sluta ögononen och där var det Tack och Godnatt för fröken.

05.00 vaknade jag i morse och började tänka på biljetter som ska beställas, båtresor som ska bokas, släp som ska hyras, garderober som ska rensas, barn som ska passas och mat som är god och nyttig ska planeras, inhandlas och tillagas. Har en känsla av att jag däckar när jag väl kommer upp till sommarstugan till helgen...

Att vara vän med sitt ex

Får väldigt olika reaktioner på det faktum att jag och exet Linnsan fortfarande är väldigt goda vänner och mer än gärna umgås med varandra. De allra flesta tycker att det är fantastiskt och att det själva kunde ha den relationen till sina ex men så finns det de här som rynkar på näsan och fnyser fram "Det är ju inte normalt. Har man gått vidare ska man inte ha något med varandra att göra!" Varför tänker man så?? Allt för många bryter helt med sina ex, pratar inte med varandra, umgås inte och kan i stort sett inte vistas i samma rum utan att slänga onda blickar på varandra eller komma med spydiga kommentarer.

Denna personen har man ju haft en intim relation med. En gång i tiden trodde man på kärleken som blomstrade och kanske t.o.m planerade en framtid tillsammans. Att deletea bort, hugga av och exkludera bort denna människa (som varit väldigt viktig) tycker jag känns konstigt. Vi har jobbat medvetet mot att reda upp det som gick fel, vi har samtalat i timmar för att försöka förstå varandra och vi är idag väldigt glada över att ha varandra i varandras liv som väldigt goda vänner.

När jag tänker efter är jag inte ovän med någon av mina ex. Jag har regelbunden kontakt med dem även om det bara är ett telsamtal/sms om året. Men det verkar som att det inte är så vanligt utan det vanligaste är att man bråkar, knappt tittar på varandra och går omkring med en känsla av "vad faaaaaan såg jag hos honom/henne???" Helt upp till var och en så klart men jag väljer (så långt jag kan påverka) att bibehålla en god kontakt även efter det tagit slut. Jag har i.o.f.s haft väldigt snälla och omtänksamma partners. Sådana som bryr sig om mig - inte bara som flickvän - utan som människa. Och då kanske det är lättare att våga prata sig igenom de problem och orsaken till varför det tog slut och fortfarande tycka om på ett annat plan än loverelationship?

Mellan stressen i affärerna igår, rensning av förrådet, tvättning, matlagning, jobb och packning så hann jag och LillaSkrutt med en sallad vid Fyrisån tillsammans med Linnsan. Njöt verkligen av det vackra vädret! OCH sällskapet! ;)

Tack Linn för all hjälp igår! Blev så mycket roligare att göra alla "måsten" och TACK för din vänskap! Du är söt - även när du hostar upp sallad i näsan och spottar och fräser *skrattar*

Paradiset genererar liten höjning av stressnivån

Dagen erbjuder mig Vänskapstid, Dottertid, Sol- & picknicktid och Konsultationstid hos tatueraren. Ska hinna med IKEA, Rusta, Jysk, Chilli, R.O.O.M och Coop också är det tänkt. Och packa inför LillaSkrutts lägervecka. Och fixa fickpengar till killarna jag är godman åt. Suck. Det som började så bra - varför har jag alltid så överjävligt mycket att göra? Försöker dra ner alla måsten till det minimala ändå har jag häcken full. Tror att det är en fälla som man lätt hamnar i när man jobbar kväll, natt och helg - resten av familjen anser att man är den som ska hålla koll och fixa det mesta i hushållet eftersom man är ledig på dagtid. Men hallå!!!! Jag behöver vila också men det får jag väl göra när jag dör eller nåt. Gnällkärring no1.



Kan tyckas att jag får skylla mig själv som känner stress och press men jag vill verkligen inreda vår sommarstuga denna helgen. Åker upp till Skagshamn på torsdag med alla möbler och vill därför shoppa de saker som fattas så att vi kan inreda så att vi bara kan njuta och relaxa när vi får semester. Renoveringen är i alla fall klart (TACK Stålan och Linn för all hjälp!!) och färgerna går i kaffelatte, vitt och vinrött så nu ska här införskaffas badrumsinteriöer, mattor, stolsdynor, överkast och gardiner i de färgerna. Därav stressen. Och kom inte och säg att jag ska tagga ner, att jag kan göra det sen, att någon annan kan göra det osv osv för så är inte fallet. Gör inte jag det så blir det inte gjort. Således kan jag inte skjuta upp det eftersom jag då får stressa runt i affärer (ni som känner mig vet att jag avskyr att gå i affärer!!) på min semester och det vägrar jag att göra.



Fast å andra sidan - vad har jag att klaga på??? Jag behöver ju bara tänka på min underbara utsikt i Skagshamn så inser jag att jag har det så jävla bra! Mamma har fotat lite och precis så här vackert har jag det runt knuten i mitt älskade paradis!!!

Skulle starta ny blogg i natt..

Har funderat på det här med att blogga ett tag nu. Satt och försökte skapa en ny hemlig blogg men vete fan vad som hände, allt bara strulade. Det är nog inte tänkt att jag ska blogga någon annanstans än här. Lika bra att fortsätta i gamla hjulspår - träligt? Nja lite kanske men jag har så infernaliskt mycket som måste ut så jag fortsätter mitt ordbajseri här.

Tänker vara brutalt ärliga med er. Ni som enbart loggar in för att hitta fel på mig, kritisera mig, min familj eller mitt sätt att leva kan hoppa någon annanstans. Ta ut er besvikelse på livet på någon annan och skippa det där med att sätta en massa orimliga krav och förväntningar på mig för jag kan lova att jag kommer att rasera dem alla en efter en. Jag är skitbra på att göra folk besvikna om de sätter för stora förhoppningar på mig. Jag är och förblir en liten lort. Tro inget annat.



Så vad har hänt de senaste veckorna? Jag är fortfarande vansinnigt förälskad i min Vackra Flicka. Jag blir alldeles för full alldeles för ofta. Jag jobbar asmycket. Jag får ångest när jag tänker på vikten. Jag har klippt håret (kort på ena sidan och långt på andra) och färgat det svart och satt i lila extentions. Jag har renoverat stuga. Jag har försökt vara vän utan att bli uppäten (känns som att stora stygga vargen kommer och knackar på min dörr ibland). Jag har gjort en inbjudningslista till bröllop. Jag har fått veta att jag har cellförändringar i livmodern. Jag har tänkt på döden. På barn. På sånt där livsviktigt. Jag slutade tänka och dränkte mig själv i typ 3 liter vin eller nåt. Jag har varit frestad. Jag har syndat. Jag har njutit av livet.

Nu tillbaka till spyorna på jobbet. Jag är en jävel på att ta hand om magsjuka människor utan att rynka på näsan. Det ni.

Avsaknad av bloggande...

... beror på en rad saker. Den största anledningen är att jag helt enkelt inte har tid eller prioriterar att blogga. Jag jobbar mycket, träffar vänner, njuter av solen, planerar både födelsedagar och bröllop och jag ägnar mycket tid till min familj. Visst skulle jag kunna klämma in lite bloggande - det tar mig bara några minuter eftersom jag skriver snabbare än UllaBella själv men lusten har liksom försvunnit. Detta beror också delvis på trenden jag märker i andras bloggar - att allt för många skriver ut alldeles för privata saker så som bråk med sin partner/syskon/föräldrar/vänner/barn, man blottar andra människor som inte kan försvara sig med förevändningen "Detta är MIN blogg, JAG skriver vad JAG vill!" Jag anser att det inte är rättvist mot den man bloggar om och det känns för privat och för personligt att sitta och läsa om.

Jag har även fått beskedet att jag har cellförändringar i livmodern vilket förhoppningsvis inte betyder något (ska ta nya prover i juli) men det har rivit upp många känslor kring det här med cancer. Jag har levt med cancer mycket nära under hela mitt liv och jag har förlorat många i den hemska sjukdomen. När jag fick reda på mina cellförändringar så började jag tänka - känslorna stormade ganska mycket och jag insåg i samma veva att endel av min släkt plockat bort mig ur sin blogglista (som någon slags protest antar jag) och jag vet att denna släkt sitter på mycket viktig information och dokument från läkare där det står vilken sorts cancer vi har i vår familj. Jag har frågat en gång om de kan tänka sig att skicka ner dessa papper till mig så att jag kan boka tid hos husläkaren så att de kan ta regelbundna prover på mig men jag har inte fått tillgång till dessa utan fått svaret "När du kommer och hälsar på oss så får du dem" DET gör ont. DET känns. DET har fått min värld att gunga lite och jag har tänkt mycket på vad som är äkta och viktigt i mitt liv och jag har kommit fram till vad som är allra viktigast. Och bloggandet har - för mig - blivit ett tramsigt sätt att få uppmärksamhet och att, ofta, få kräka ur sig sina känslor utan att andra har någon möjlighet att säga vad de tycker och det används som ett slagträ gentemot andra människor. Säger inte att det är så för alla - självklart finns det roliga, givande, intressanta och spännande bloggar och de fortsätter jag att läsa men allt för många uppfyller just ovanstående kriterier och det har fått mig att tappa lusten. Det känns inte viktigt längre helt enkelt. Det finns betydligt viktigare saker att lägga min tid och energi på.

Så jag vill verkligen tacka alla som givit mig uppmuntrande kommentarer, intressanta diskussioner och äkta omtanke här i min blogg. De som vill ha fortsatt kontakt kan maila mig på veran111@hotmail.com eller slå en pling på telefonen.

Säger inte att bloggandet är över för tid och evighet men om jag ska fortsätta att blogga så kommer det att bli i en annan form. Just nu vill jag fokusera på det som händer i mitt "riktiga" liv.

Så ta hand om varandra och ännu en gång - sluta bråka och vara oense. Livet är verkligen för kort för att hålla på att tjafsa och bli bitter, sur, hatisk och gnällig. NJUT! Livet är faktiskt härligt - även de mörka dagarna!

Sluta bråka - börja älska! Vi behöver varandra!

Bråk, kiv och tjafs - ser och hör det runtomkring mig hela tiden. Att det ska vara så svårt att hålla sams? Att det ska vara så svårt att ställa "sitt eget" åt sidan en stund och försöka sätta sig in i sin medmänniskas sits och försöka förstå?

Vad bråkas det om? Ofta är det plumpa uttalanden/ord som sårat/ogenomtänkta handlingar som ligger till grund. Och istället för att rakt,ärligt,konkret och lugnt tala om att man blivit sårad så blir man sur, tvär, bitter och hugger tillbaka med samma mynt. Karusellen är igång. Känslan att "Jag har minsann RÄTT att vara sur och arg på dig nu" skapar ofta dåliga energier och sprider sig som en löpeld genom ens kropp och själv (och till resterande omgivning med för den delen)

Du är inte helt igenom perfekt, god och human. Det är inte dina medmänniskor heller. Våra fel och brister ska vi leva med. Och vi måste leva med andras fel och brister. Jag förespråkar inte regeln "Vänd andra kinden till" men jag kan sträcka mig så långt att ibland (ganska ofta faktiskt) så kan man låta saker och ting rinna av en. Går man och samlar på sig dynga så mår man skit och det luktar skit. Ruttet liksom. Öppnar man munnen så kommer det ut gnäll, klagomål, bitterhet och skitsnack. Det finns alltid ett val. Det går att välja GLÄDJE! (länge sedan jag läste Pollacks bok "Att välja glädje", ska nog leta fram den ur gömmorna tror jag) Att välja Glädje innebär inte att man ska svälja och ta emot vad som helst av sin omgivning. Självklart måste man respektfullt säga ifrån när någon gör ett övertramp eller kränker. Självklart ska man försöka reda upp ev. fnurror på tråden. Men man kan välja vilken inställning man har till relationen/känslan/människan.

Det blir en stor skillnad på att prata med någon då man inte själv är uppfylld av hat, bitterhet och ilska utan att man valt att lägga det åt sidan och försöka förstå och sätta sig in i andre personens livssituation. Jag tror att det är en styrka och det hjälper oss människor att reda upp situationer (även om man själv känner att man är den som alltid ger av sig själv/alltid ger med sig/alltid är möjlig/alltid säger förlåt först)

Endel människor verkar liksom inte stå ut med varken sig själv eller sin omgivning och måste därför alltid ha någon som de kan tjafsa med. De människor som försökt använda mig till någon slags slagpåse har jag tagit avstånd till. Ibland har jag kunnat tala om att relationen till dem och deras bemötande gör mig ledsen, nedstämd och energitömd och därför väljer jag att kliva ett steg tillbaka. Men ibland har jag inte ens kunnat göra det utan måste bara konstatera att denna människan är så uppfylld av sig själv och sina problem och sitt eget ego att jag inte kommer nära så jag har av den anledningen gett denne mer svängrum (men backat själv så att man inte får sig en känga när de kaosar runt i sin tillvaro)

PEACE!

PLEASE!

Räcker det inte nu? Behöver vi inte varandra?

Det är en sak att vara konflikträdd och en helt annan sak att välja sina strider. Idag tänker i alla fall jag försöka SE mina medmänniskor och försöka FÖRSTÅ hur de har det och känner det. Kanske kan jag bli lite mer lyhörd för andras behov och därav kan eliminera många ev. missförstånd och bråk? Kanske kan jag vara först att säga förlåt/ursäkta mig? Kanske kan jag uppmuntra, höja och ge komplimanger istället för att hugga ner och kasta skit?

Jag gör ett försök i alla fall....

;)

Min dotter!

Förra året när LillaSkrutt fyllde år var det fortfarande roligt med barnkalas med tillhörande tårta, fiskdamm, lekar och ballonger. I år har hon vuxit på sig så mycket att det ska vara Tjejmiddag *s*

Ikväll har hon bestämt, helt själv, vad hon och 6 tjejkompisar ska laga och äta (med mig och Anki som huvudkockar då förstås)

Förrätt:
Ost med melon & vinddruvor på tandpetare

Huvudrätt:
Grillat kött
gratinerade potatismostoppar
bearnaisesås
tomatsallad - "utan det där äckliga som du brukar ha i mamma" *flinar* "Det där äckliga" är citronolivolja, mangobalsamvinäger och färska örter =)

Efterrätt:
Johannas banan- & kolapaj (En klar favorit här hemma. TACK för receptet du la ut i din blogg för ett tag sedan)

På önskelistan står cykel överst. "Men har du inte pengar mamma så kan jag spara ihop till en cykel själv" säger min omtänksamma fina lilla flicka. Det hon inte vet är att SJÄLVKLART ska hon få en cykel, om jag så ska leva på vatten och bröd resten av månaden! =) Men så illa ska det väl inte bli.


Min lilla bebis börjar bli så stor! Min fina vackra perfekta dotter - jag är så stolt över dig! Oavsett vad som händer eller vad du gör här i livet så är du min ögonsten och jag ska göra allt som står i min makt för att beskydda dig från det som är skadligt, lära dig att leva med det som kan göra ont och ge dig självförtroende och modet att våga leva ditt liv!

Mår som en pissmyra

Jävla jävla helvete! Idag har jag lyckats irritera mig på gränsen till psykotisk på pappan till min dotter. Att det ska vara så förbannat jävla svårt att svara i telefonen, bestämma något utan att jag ska behöva tjata femioelvatusen gånger eller ta några som helst initiativ till sånt som vi faktiskt har gemensamt trots att vi är skilda. Jag har lyckats med konststycket att såra Vackra Flickan också. För en skitgrej. Fan. Jävla bajspotta också. Jag avskyr att ligga hemma en hel dag med feber. Jag tappar fotfästet och har noll tolerans och beter mig som en gravid jävla apa med hormoner som sprutar. Ingen som helst kontroll på mina känslor och jag tycker bara förbannat synd om mig själv.

Jag är en pissmyra.

Nu ska jag tröst äta chips och överdosera hostmedicin.
Destruktivt?
You should only knew...

Måndag ur mitt perspektiv...

En helg som bjudit både på Vänskapstid, Arbetstid och Egentid med Vackra Flickan. Trots envis hosta och skitjobbigt pollenallergi som gör att jag har svårt att andas så har jag njutit av det som betyder allra mest i livet - vänskap och kärlek!


Idag börjar jag dagen i solen på min trapp. När jag sitter med min kopp kaffe och bläddrar i en tidning så kommer LillaSkutt cyklandes och slänger sig runt halsen på mig och säger med andan i halsen "Ville bara ge dig en kram mamma innan jag cyklar till skolan och du... ladda min mobil och packa upp min väska! Och föresten behöver jag en frukt också!" Äntligen är hon hemma igen! Veckan hon är hos sin pappa går väldigt långsamt men nu får vi njuta av varandra igen.


Ikväll ska vi både på begravning och födelsedagsfest. Luddbollen Nova har sprungit sina sista varv i hamsterhjulet och ska därför begravas i skogen och Iza fyller 12 år och självklart ska vi fira henne. Har funderat på födelsedagspresent men tror nog att presentkort blir bäst ändå - då kan hon köpa kläder och smink själv. Kommer ihåg att presentkort/pengar var roligast att få i den åldern =)

Nu ska jag krypa ner under sköna filten och slumra en stund. Grymt vad trött man blir av att hosta hela nätterna igenom och inte kunna andas =( Sitta ute i solen i detta tillstånd är nog ingen hit, det får vänta tror jag bestämt. Vackra Flickan har beställt lasagne ikväll så det blir min arbetsinsats idag - känns ganska lagom *s*

Ja men ni förstår väl själva...

... att jag kan dö för den här kvinnan! ;)

Tjejkväll!

Festen igår blev lyckad. Ett gäng glada tjejer samlades hemma hos oss (blev 12 stycken till slut fastän vi egentligen bara tänkte umgås med Johanna och Nina) Roligt att vi kunde samla Ankis vänner och mina vänner på en liten grillkväll så att de fick lära känna varandra lite.

Kvällens meny var:
Kyckling med fetaost och bacon i hickorybbq
Rotsaker i ugnen med massa färsk timjan(Thx Johanna för expertishjälpen, utan dig hade det blivit kokta grönsaker)
Mango- och ananas salsa med färsk mynta
Melon- och sparris sallad med vinägrettdressing

Riktigt gött faktiskt om jag får säga det själv ;)

Till efterrätt gjorde vi en gammal 80-tals klassiker. Rulltårta med grädde, jordgubbar och after eight och så lite kaffedrinkar.

Kvällens roligaste var:
Sniggrömpan! Ja men älskling du är ju bara för söt när du sitter på golvet och gestikulerar med hela kroppen *s* och JA.... aaaaaallt var Stålans fel, du står helt utan skuld =P

Kvällens bild var:
Schhhhhhhhhhhh *viskar*
Veronica har inte - jag säger inte - poserat med en dildo och Johanna, Syster Yster och jag har inte dansat det sexigaste vi kunde med en Linn under oss i brygga. Och vi har definitivt inte några hångelbilder!!

Kvällens nyktraste och mest ölsugna var:
Caisa! Nästa gång honey ska vi vara på din hemmaplan så att du får njuta av några kalla =)

Kvällens sjukling var:
Linnsan. Febrig, blek och väldans hängig. Hoppas du piggar på dig lite under helgen nu.

Så här dagen efter så jobbar jag 24 timmars pass. Funkar finfint. Inte bakis eftersom någon sa till mig att dricka varannan vatten och sen sluta dricka kring midnatt. Bra trix det där - varför följer jag inte dem lite oftare? *flinar*

Fick besök ikväll. Stålan och Monkan har köpt en present till mig. Söta ni är! Ibland blir man liksom så där extra glad i magen över omtänksamheten och värmen som möter en. Ni hade verkligen inte behövt ge mig något (ni vet att det alltid finns en säng att krascha i hos oss. Och det som jag brukar säga menar jag "Våra vänner är alltid välkomna hem till oss. Har vi mat så är vill vi mer än gärna att ni äter med oss och den dagen vi inte har något så kokar vi en kastrull snabbmakaroner och äter med ketchup - funkar det med!") men jag är jätte jätte glad över presenten och jag älskar er båda!

Nu ska den här Fröken Tjorvig krypa ner i sängen här på jobbet och försöka sova utan att hosta ihjäl mig. Lovar att förkylning i kombination med pollenallergi och rökhosta inte är att leka med. Hinkar grönt te och kryper ihop som en boll och sluter ögonen.

I morgon är det lördag. Santha fick en sån super idé tidigare ikväll... jag är riktigt imponerad Snuttan! ;)

Natti natti!

Vad är syftet?

"Vad är syftet med att du agerar/säger/handlar så som du gör?" tänker jag när jag hör (i mina mått mätta) knasigheter och ställa den enkla frågan "Varför?" och ganska ofta så kommer det långa utsvävande svar, en stor portion självömkan och personen spelar klart och tydligt huvudrollen i sin offerteater för att legalisera sina beteenden.

Varför gör vi som vi gör?

Vad är det för orsaker som ligger bakom våra beteenden?

Kan vi se och förstå det så behöver vi ofta inte reta oss på andras beteenden. Det får sig liksom en förklaring och vi kan bli toleranta gentemot våra medmänniskor. Om vi därimot blir irriterade, frustrerade, arga och är oförstående så är risken stor att vi dömmer, ser ner på, stänger ute eller t.o.m säger upp kontakten med våra vänner/bekanta/familj/närstående. Allt detta för att man inte orkar lyssna och förstå VARFÖR vissa beteenden dyker upp. Men om vi vågar fråga och orkar lyssna så kan vi skapa ett forum för att få utvecklas och kanske hitta andra vägar att gå på och se nya möjligheter och våga förändra dem.

Vad har du för syfte med att säga så som du säger? Fundera på dina egna relationer. Hur bemöter du din omgivning? Tar du förgivet att DE ska acceptera dig så som du är men själv kan du kritisera, förlöjliga och nedvärdera?

Jag har en sån bra idé! =)

Det finns några människor som liksom står så där nära mitt hjärta att de kan höra mina hjärtslag även om de inte är i min direkta närhet. De känner mig. De vet och förstår även de dagarna då jag har ont i magen, är ledsen, inte orkar prata eller bara är överjävligt trött. De gläds med mig när jag är lycklig, bubblar av skratt och njuter av allt det fina som livet erbjuder. De bollar tankar, vågar säga ifrån, ger mig uppmuntran då det behövs och de bjuder på sig själva och sina livssituationer och det största av allt är att de litar på mig och jag på dem.

De är inga perfekta robotar. Inga människor som raderar ut mig ur sitt liv bara för att det inte passar. Och inte heller människor som ställer krav/förväntningar på mig som jag inte kan leva upp till för att de själva ska må bra (läs utnyttja för egna egoistiska syften). Har funderat ett tag på ett konkret sätt att visa uppskattning och jag har kommit på det!

Jag är ingen pysslig person. Jag har inget tålamod och vill att saker och ting ska gå snabbt och smidigt... men... jag ska lägga ner min själ i VÄNSKAPSBAND! Skulle vilja lära mig tekniken och tänkte börja öva. Så den som får den första kanske inte får den finaste *skrattar* Men de kommer från hjärtat =)

Så här gör man:

Klipp till sex stycken 50 cm långa trådar. Knyt ihop dem i ena änden och fäst en fästenål i knuten.
Sätt fast fästenålen i t ex dina byxor eller något annat fast och placera trådarna bredvid varandra. Börja med tråden längst till vänster och sno en knut runt tråden till höger, håll den andra tråden rakt medan du drar åt den vänstra tråden. Fortsätt med samma tråd runt alla de andra trådarna tills du gjort en rad. Sedan börjar du om med tråden längst till vänster och gör likadant.

Man kan också göra en dubbelknut istället för en enkelknut.

När du fått lagom längd på armbandet knyter du ihop det.

När jag övat på några så tänkte jag lära mig lite svårare sätt att knyta men det är nog bäst att börja så här ;)

Får väl roa mig själv i natt dårå...

Känner mig som den ensammaste lilla hönan i världen och är trött efter 14 timmars intensivt arbete. Tittar på bilder från i helgen och fnissar lite åt mig själv - undrar vad det ligger för bakomliggande orsaker till dylika beteenden? Fick några pikar idag på jobbet av dem som jag lyckades ringa natten mellan fredag och lördag. Men de älskar mig ändå... tror jag... eller nå´t!

Vackra Flickan sitter hemma med vänner och garvar åt Ballar av stål och jag sitter på qx och försöker ignorera alla nakna håriga rumpor/kukar som skickas till mig med samma tråkiga replik "Här har du en undergiven slav - vill du vara min Madame?" Öhhhhh.... näääääääää.... jag tycker att du är ful, brukar mitt svar bli =)

Äh, jag får nästan mardrömmar av dyliga meddelanden *ryser* och kryper ner i sängen med mina rutiga pyjamas byxor och slitna gamla t-shirt och är så där sexig som bara jag kan vara en natt på jobbet....

Familjen Tjorvig hör startskottet för veckan...

Trött som en bäver masar jag mig upp för att sätta på morgonkaffet, pussa Vackra Flickan hejdå innan hon cyklar till jobbet, väcka LillaSkrutt för att göra sig ordning för skoldagen. Nu ska hon vara hos sin pappa i en vecka och jag vet att jag har massa massa jobb framför mig.

09.00-11.00 Möte
11.00-15.00 Lägga sommarschema
15.00-23.00 "vanligt" arb.pass
23.00 + natten Får jag förhoppningsvis sova på min jour på jobbet
06.00 - 09.30 "vanligt" arb.pass

DET mina vänner är 24 timmars arbetspass och jag är redan trött. Hela veckan är det möten, konsultation, utvecklingssamtal och konferenser. Tar en dag i taget och tar därimellan djupa andetag.

Startskottet har gått och nu gäller det att vila emellan arb.passen + tanka på energi i form av lugn och ro, sol, god och nyttig mat och sömn. Jobbar 5 helger i rad nu och försöker ställa in mig på det... SEN är det nästan semester. DET behövs efter denna vintern vill jag lova.

Nu måste jag slänga mig i duschen och försöka se lite respektabel ut (hur bra det nu går) Ha en braig dag! Hoppas eran arbetsvecka inte är lika hektisk och att ni kan njuta av de små tingen i vardagen.

Glädje, liv, gemenskap och död på en helg...

Sååååå har lugnet sänkt sig över min del av Uppsala igen. Söndagkväll och jag har, tillsammans med lilla familjen, precis njutit av lite grillat kött med melonsallad i kvällssolen. LillaSkrutt ska precis krypa i säng och jag och Anki ska krypa upp i soffan och mumsa lite nachochips och guaccamole.

Helgen har, i vanlig ordning, varit händelserik. Jag tycker om att umgås med mina vänner på min fritid - det är så jag tankar mycket av min energi inför veckans arbetspass.


På fredagsmorgonen vaknade jag med hur mycket energi som helst och börjar möblera om vardagsrummet. Det trillade in folk lite nu och då under dagen och kaffehurran gick het. Linn, Stålan, Monkan, Mamman och Gonzo bökade och stökade runt med mig för att få klart innan Anki skulle komma hem från jobbet.


På kvällen blev det middag på Salt vid åkanten. Träffade både gamla och nya vänner. Här är jag och Fröken Gucci. *Tänker på dig på tisdag vännen*


Min egen lilla favorit raggare dök upp tillsammans med sonen och tog några drinkar med oss. Jag och Anki tog oss en tugga av honom! ;)


På lördagen var vi bjudna hem till Mamman och Pappan (de är varken min eller Ankis mamma och pappa men de har fått de namnen av oss eftersom de är så goa och vi känner oss så hemma tillsammans med dem) Där fick vi grillad lax, en underbart god mango- och ananas salsa, grillad sötpotatis och sallader. LillaSkrutt hjälpte till i köket med vid grillningen var det roligare att posera =)


Självklart bänkade vi oss framför tv:n och hejade fram Norge! Några skulle på krogen men Anki, LillaSkrutt, jag och Stålan kokade te och tände ljus när vi kom hem och tittade på slutet av Braveheart innan vi stupade i säng.

Idag, söndag, tog vi oss en rejäl sovmorgon. Bakade lite och åkte sen till Syster Yster och hennes Caisa för att fira Syster Y som fyllt år. De stod med vedklyven i högsta hugg när vi kom och fick en välbehövlig kaffe och kolhydratbombs paus *s* Sött litet hus som kräver lite renovering men det blir nog jättefint när de får lite blåfärg på husväggarna och lite mörka trägolv i huset. Vi kommer snart och tar en grillkväll och rödvinsmys framför brasan tjejer!

Har funderat på det här med vänskap. Hur det kommer sig att man "klickar" så bra med vissa från första stund medans andra bara håller sig till att vara bekanta? Återkommer nog i ämnet men jag kan konstatera att jag har världens finaste vänner. Som bryr sig. Som älskar. Som är respektfulla. Som "ser". Som har omtanke. Som vågar vara sig själva och tillåter mig att vara den jag är. TACK för att ni berikar mitt liv.

Har funderat mycket på det här med döden också. Min "låtsas" farfar gick bort i helgen. Han var 90 år och hade levt klart sitt liv. Farmor säger att hon tycker att det är skönt att han har fått gå vidare nu men att det kommer att bli ensamt. Jag är så glad att jag prioriterade att hälsa på farmor och farfar i julas. Jag kände så starkt att jag behövde och ville hälsa på dem eftersom maggropskänslan sa mig att det kanske var sista gången som jag skulle få se farfar vid liv och så blev det. Tyvärr fick det en besk eftersmak och det gör mig ledsen fortfarande men för farmor och farfars skull så är jag glad att jag tog mig dit och spenderade juldagen tillsammans med dem. Vila i frid farfar. Lova mig att spana efter björnarna så att du vet vart vi ska leta efter dem när jag kommer till dig!

Bortskämda lilla Fröken Vääärna

Ja jag är bortskämd. Jag blir behandlad som en prinsessa. Inte på ett sånt sätt att jag känner att jag är uppsatt på en pedistal utan Vackra Flickans omtanke liksom bara värmer långt in i hjärtat. Det är så genuint och så mycket kärlek nerlagt i allt hon gör.

Dagen börjar med att jag försover mig. Virvlar upp och får iväg LillaSkrutt till skolan och slänger mig i bilen. Väl på jobbet så åtar jag mig uppgiften att sy nya gardiner till vardagsrum och kontor. VARFÖR?? Jag kan inte ens sy!! Det blev vint och snett - men nu sitter det i alla fall gardiner i fönstren. Stålan, Li och Gabbe hälsade på en snabbis och det var ett välbehövligt avbrott.

Mitt på dagen får jag ett sms av Vackra Flickan där det står "Har du tid att komma ner på parkeringen?" När jag kommer ner så överräcker hon en blodröd vacker ros till mig och säger "Du är mitt allt! Jag älskar dig!" Blir så varm och glad. Fatta... HON ÄLSKAR MIG! ;) Hon tröttnar liksom inte på mig - bara det är ju ett under i sig!

När jag kommer hem får jag Grekisk mat och ett glas rött vin. Vi sitter vid köksbordet och samtalar om dagen och helgplanerna. Det är lugnt och skönt. LillaSkrutt är hos kompis och leker. Hon kommer hem senare på kvällen och vi kryper upp i sängen och tittar på hennes favoritprogram "Hjälp jag är med i en töntig Japansk freakshow" (eller vad det nu hette??) samtidigt som jag får 45 minuters massage på rygg, axlar och nacke med rosen olja. LillaSkrutt somnar i våran säng och nu sitter jag och Anki vid våra datorer med varsin kopp te. Mina ögon är trötta och jag ser fram emot morgondagen. Ska städa lägenheten och tvätta på förmiddagen. Exet Linn ska dyka upp och ta sig en lugnande kopp grönt te och hämta cigg under dagen och sen kommer Stålan och ska få sina ögonbryn fixade. På kvällen ska jag träffa ett gäng som har gjort eller ska göra en magsäcksoperation. Har aldrig träffat dem tidigare men det brukar vara trevligt att knyta nya kontakter. Det enda man egentligen har gemensamt är ju operationen men det är ju på det viset man hittar nya vänner/bekanta som man antagligen aldrig skulle lära känna annars.

Men först ska jag smita ner under täcket och bli tillfredställd ;) Var det fööööööör mycket information?? Är jag barnslig och onödig nu?? *skrattar* Jag tycker att det är sååå roligt när jag får höra på omvägar att någon anser att jag skriver opassande och att jag lämnar ut mig själv för mycket. DET är roli roli =D Slappna av säger jag bara! Mind your own buisness ;)

Natti natti nattugglor!
Se till att bli tillfredställda ni också - på det sättet NI behöver! Sex, sömn, smek, tv, närhet, ensamhet, en god bok... njut av kvällen för det tänker jag göra.

Hon fyller år idag!

GRATTIS Syster Yster på födelsedagen! Sättet vi träffades på är lite märklig. Att min fästmös ex skulle attrahera mig på ett vänskapligt plan så mycket som du gör och att du fick den stora förmånen att hålla handen på en av mina bästa vänner då hon dog... ja ibland blir man förvånad över vart våra vägar leder oss. Glad över att ha träffat dig och din Caisa - ni är två härliga människor!

Önskar dig en BRAIG dag idag!
Vi ses på söndag!

Allt har sin tid och min tid är nu! ;)

Mamma har skickat lite vårbilder från huset i Ö-vik - åh så jag längtar efter att få börja planera, renovera och flytta in våra saker! Den här bilden är tagen från vår tomt. Ser ni havet? =)

Planen är att jag och SnyggRumpan ska bila upp så fort mamma hittat en lägenhet och flyttat sina saker. Vi tar med oss en platta öl och en bag-in-box och sen åker vi till närmsta byggfirma och införskaffar spackel, sandpapper, maskeringstejp, roller och allt annat man kan behöva för att göra grundarbetet. Sen kommer Anki upp några dagar senare med flyg och då kan vi börja tapetsera och rolla väggarna. Såååååå roligt!! Tänkte att jag skulle frångå "mina" färger och ha det ljust förutom några fondväggar som ska gå i mörka/starka/mustiga färger (kan ju inte frångå min stil helt) Sen ska självklart mammas tavlor pryda väggarna och hon använder starka färger så det blir nog fint med vita/ljusa väggar.


Här är mitt smultronställe! Bara nån km bort från vårt hus ligger klipporna, fyren och havet. Här kan man ligga hela dagarna och lyssna på vågorna som slår, måsarna som skriker och känna vinden blåsa i håret. Det är här man köper man varm nyrökt sik och hembakt tunnbröd och äter som lunch på klipporna. Tar man andra vägen nån km bort så har vi sandstrand, lekpark och grillplatser. Låter det inte som drömmen? Jag lovar - jag överdriver inte ens! (Annars är jag ganska bra på det *s*)

Snacka om att jag nästan skämms över att tala om hur lyckligt lottad jag är - jag har världens finaste familj, en mamma som älskar mig, ett fast jobb som jag trivs med och är bra på, vänner som är guld värda och jag är frisk. Jag tänker inte ens tänka tanken att "detta är för bra för att vara sant" utan jag tänker njuta av nuet - precis lika självklart som jag vågar vara i nuet i de tunga och sorgsna stunderna i livet. Mitt liv. Jag är så tacksam över allt jag har och det som jag fortfarande strävar efter/jobbar med får komma i sinom tid. ALLT har verkligen sin tid och det är ingen idé att jaga krampaktigt efter saker som kommer längre fram. Framtiden vet vi inget om. Den kommer, oavsett om vi vill det eller inte, och vi kan inte påverka den speciellt mycket. Men det är vi KAN påverka är hur vi FÖRHÅLLER oss till det Livet erbjuder oss. DET är stor skillnad mina vänner.

Våga Vägra Ikea!

Jahapp, då kunde jag inte skylla på något mer utan var tvungen att åka till nya Ikea här i Uppsala. "3 gånger så stort!" lovar de och jag bara suckar. Det är ju inte så att de har ett större sortiment utan det är bara fler Billy bokhyllor, pokal glas och Ingrid gardiner.

Jag kan verkligen lova er att jag avskyr att gå i affärer i allmänhet och IKEA i synnerhet! Men bläääää vad trist det är! Fattar verkligen inte hur man kan bli typ shoppoholic - det är ju så jävla tråkigt att gå som en datastyrd höna och följa några målade pilar på golvet för att hitta fram till lite tyger.

Hade fått den eminenta uppgiften att handla till jobbet med rekvisition och tänker i min enfalt att nog inte tar så lång tid "Det är ju bara lite småsaker jag behöver" Men sååå lätt ska man inte komma undan som konsument. Jag tänker inte ens tråka ut er med min kväll på IKEA men jag kan lova att irritationen var HÖG och Veronica var något less innan hon hade betalat och kommit ut ur det blå/gula helvetes huset.

Nej, tacka vet jag typ Hörnells möbler i Ö-vik eller Mio i Fyrislund. Eller vad är det för fel på Myrorna? Där blir man liksom glad om man kan hitta ett par skor som matchar, en sliten gammal favorit pocket eller en askkopp till balkongen. DEN tillfredställelsen är så mycket bättre än stor konsumtion, kilometrar av möbler, snorkig butikspersonal och milslånga köer till kassan. Äh inte ens en körv m brö för en femma kan locka mig dit igen om jag inte är under pistolhot! (kräks snart om jag ser ett enda hem till som har papperslampor i hörnen, dubbelsäng med namnet MALMEN och runda färgglada mattor på golven)

Våga vägra IKEA - hedanefter kommer det inte in en enda möbel eller pinal från Ikea i mitt hem. Det är liksom ingen själ i deras 79:- grejjor och mitt hem känns påklistrat, tillrättalagt och fyrkantigt. Nu börjar operation Mitt Hem Är Min Borg Och Min Oas!

En kärlekshistoria ála Veronica

Ibland kan jag blir så där SuperLycklig över att jag får älska vem jag vill! En självklarhet för de allra flesta men det har inte alltid varit det för mig. I många år blev jag skuldbelagd för att jag tyckte om någon med samma kön som mig själv och jag tryckte undan de känslorna så till den milda grad att jag inte ens själv var medveten om att jag fortfarande hade dessa känslor för andra kvinnor.

Det gör ont i mig när jag tänker tillbaka på min tonårstid (förvirrande, känslomässig och jobbig för de allra flest tonåringar) och det grova påtryck jag fick av vuxna människor att ändra på mig eftersom jag ansågs vara onormal, hade släppt in synden i mitt liv, var upprorisk, syndig och inte tillräckligt Gudfruktig. När jag för första gången upplevde känslan av förälskelse var jag 15 år. Hon hette Tessan. Jag kunde inte sätta fingret på vad det var jag kände för henne mer än att jag ville vara med henne hela tiden, blev svartsjuk när hon visade intresse för någon annan och att hon var det finaste jag någonsin sett. Idag förstår jag ju att jag var förälskad - på en tonåringsvis - i henne. Vi gjorde allt tillsammans. Hon var ett år yngre än mig och gick i en annan skola så jag kunde hålla detta hemligt för dem i min klass och de i min närmsta omgivning.

När sedan påtryckningarna blev för stora för mig så gjorde jag slut på henne och satsade 110% på att leva ett kristet, rätt och riktigt liv. Jag gjorde precis så som man skulle. Jag klädde mig som man sa till mig att klä mig. Jag bad och läste bibeln så ofta och på det sätt som man sa till mig att jag skulle. Jag hittade en man att gifta mig med som man sa till mig att jag skulle. Jag skaffade barn (dock bara ett fastän nästan alla andra fortsatte skaffa 2 och 3 och 4 barn och alla undrade varför vi inte skaffade fler) Under tiden allt detta hände självmedicinerade jag med mat. Jag kunde dölja min inre längtan efter att få leva ett liv som JAG blev lycklig av och bejaka min sexuella läggning men jag kunde INTE dölja övervikten som obarmhärtigt satte sig på min kropp. Min övervikt bottnade sig i ganska djupa sår (både från barndom och sedan att inte vara fri att älska vem jag ville utan tvingas in i ett färdigbestämt fack där man förutsatte och trodde att jag skulle vara lycklig) och när jag tog tag i min övervikt och gjorde något åt det (magsäcksoperation) så började pusselbitarna ramla på plats. Att bryta upp från mitt gamla liv är något av det absolut svåraste och jobbigaste jag gjort.

Kommer så väl ihåg när jag tillät mig själv att visa andra känslor, än vänskap för en annan kvinna, i vuxen ålder. (Efter skiljsmässan) Tror att jag själv var i chocktillstånd över att jag var så "syndig" och att jag "fallit så djupt" att jag bejakade dessa känslor. Men jag kommer också ihåg frihetskänslan och verklig lycka över att hitta rätt. Nu är detta nästan 4 år sedan och jag är inte längre i chocktillstånd *skrattar* utan lever helt öppet med att jag är gay (homo eller bi - DET vet jag inte och det blir mindre och mindre intressant ju mer jag älskar Anki) Vi lever som en familj - jag, Anki och LillaSkrutt och vi drömmer om att utöka familjen, med en liten knodd till, en dag. Våra vänner tänker inte ens på/reflekterar inte över/bryr sig inte om att vi är två tjejer utan älskar oss precis som vi är - det finns liksom ingen skillnad i vår kärlek och den hetrosexuella kärleken. Vår kärlek till varandra är inte snedvriden, sjuk eller onormal. Den kanske inte är den mest vanliga men är något onormalt för det?

Så ibland när jag ligger naken bredvid min Vackra Flicka och känner hennes handetag mot min hals så kan jag känna en sån enorm glädje och lycka över att få vara den Veronica jag faktiskt är. Att jag inte behöver skämmas, känna skuld och skam utan jag får älska. Igårkväll var ett sånt tillfälle. Jag visste nästan inte vad jag skulle göra av alla känslor - JAG ÄLSKAR DIG! kändes för smått att säga för att kunna uttrycka vad jag kände för Anki. Jag valde att säga "Du är luften i min lungor!" och jag vet att hon förstår vad det betyder när jag säger så och jag ser i hennes ögon att hon känner lika dant för mig. Ibland står tiden still och ibland får jag vara med om det mest fantastiska en människa kan vara med om - att höra hur hjärtan slår i samma takt.

Jag jaG jAG JAG JAG!!!!

Självupptagna människor gör mig trött. Grymt trött faktiskt. De här som bara pratar om sig själv och ALLTID framhäver hur DE är som person, hur DE tänker, hur DE har hittat sanningen, hur DE alltid väljer och agerar på ett rätt och riktigt sätt gör mig matt, irriterad och energitömd. Jag orkar tillslut inte lyssna. Jag sitter med tom blick och bara tittar på dem när de babblar på om sig själv, människor i deras direkta närhet och allt som händer. Och ALLT ska vara så extravagant dessutom. De har ju aldrig bara haft en vanlig dag utan allt de gör är så överdånigt och pampigt.

Antar att det bottnar sig i dålig självkänsla när någon hela tiden måste framhäva sig själv. Dessutom så stinker det ganska kraftigt av deras löjliga lögner som ofta följer med det här beteendet att behöva vara så INTRESSANT hela tiden. Kanske inte lögner men åtminstone en stark överdrift.

Räcker det inte att bara vara? Fattar inte dessa människor att de är unika, intressanta och BRA ändå? Jag känner ganska starkt förakt gentemot dessa människor (JA jag vet att det finns en orsak bakom dyliga beteenden och att de vill bli sedda och älskade och att de tvivlar på att de duger så som de är men jag är trött och känner ändå irritation)

They can go on and on and on forever...

Tröttsamt!

Och det som nästan är värst med den här sortens människor är att så länge man håller med dem - bekräftar dem på det sättet DE vill och uppfyller DERAS förväntningar - så är de nöjda och känner sig duktiga, starka och man blir deras alierade. MEN skulle man säga ifrån eller inte hålla med så blir man ofta osams typ livet ut. Jag har mött dem många gånger och jag kan ofta säga nästan på en gång när jag träffar en ny människa/får en ny bekant/inleder en relation om de är en sån "vän" som kommer att hugga ner mig vid fotknölarna, säga upp bekantskapen och snacka skit vid första bästa tillfälle som man inte är "på deras sida".

Jag väljer gärna bort dessa människor i min direkta närhet (kan ha dem på avstånd) Jag har väldigt svårt för när de, mitt i all självupptagenhet och överdrivenhet/påhitt/lögner, dessutom nästan alltid hävdar att de minsann inte snackar skit om någon ("De HATAR skitsnack!") men allt som kommer ur munnen på dem är egentligen ren dynga. Sorry guys men jag är så fedup på det.

JOHANNA 31 år! GRATTIS PUMAN!

Träffade "Trånkan Chicksen" (som Eldra skulle sagt) igår för att fira Johanna som fyller år idag! Ni som känner till Sthlm kan ju visualisera följande:

Jag är kartläsare.
Talar om för Anki hur hon ska köra enligt kartan och Eniros fantastiska *ironisk* vägbeskrivning.
E4:an söder ut från Uppsala.
Inga problem.
När vi börjar närma oss Sthlm så känner jag hur pulsen höjs lite och jag försöker koncentrera mig för att hitta alla avfarter som vi ska köra 1,2 km på och sen svänga av via avfart 240 m och hålla till höger i Årstalänken (å vad är Årstalänken liksom??? Hittade ingen skylt och här gick det lite fel)
Vi fortsätter rakt fram på E4:an och väntar på en Årstalänk som vi ska hålla höger i.
När vi kommer fram till Kungenskurva ringer jag Johanna och säger:
"Om vi susar förbi Kungenskurva nu..."
"... så har ni kört alldeles för långt. VÄND!"
*jahapp... det ante mig"

Vi krånglade oss runt och tillbaka och hittade tillslut men det intressanta med denna bilfärd var att ni även måste tänka på att vi har 2 kids i baksätet som kräver uppmärksamhet, småkivas och babblar hela tiden. Jag och Anki klarade Eldprovet - att hitta till okänd adress utan att börja gräla! DET är imponerande! Annars är det väl en klassiker? Att man börjar bråka när man sitter i bilen? Men som sagt vi klarade det utan att bli sura/irriterade på varandra. =)

Väl framme så blir vi bjudna på grillat, STOR sallad och massa annat gott. Vi spelar lite spel "Lika Par Leka Bäst!" men någon var lite okoncentrerad så vi kom inte så långt men jag är helt säker på att jag och Anki skulle ha vunnit *s* En skön kväll och Johannas flickvän och sambo Nina liksom börjar jag bara att älska mer och mer för varje gång jag träffar henne. En person som Växer om man säger så. Men så var det med Johanna också. Jag var inte så imponerad av henne *skrattar* första gången jag träffade henne men det visade sig att hon hade mycket mycket mer i sin personlighet än vad jag först såg. Och så är det väl alltid iofs? Jag ÄR ju inte den ni ser här på bloggen, eller partyprinsessan eller mamman - jag är allt det! Att bara visa upp en del av sig själv är ganska naturligt i början av en relation men så ofta vi dömmer och blir dömda vid första ögonkastet? Men Nina har en personlighet som jag bara tycker om helt enkelt. HON har ögon som kan glittra faktiskt!



The BBQ Madames! ;) Anki och Nina intog sina positioner i solen vid grillen.


Jättegod mat! Min passion lufttorkad skinka och melon fanns självklart på bordet. Och Johanna trodde typ att vi skulle äta som 20 skogshuggare - tror hon glömde att vi var 3 magsäcksopade, 3 kids och en Anki *s*


Kidsen höll i gång med Wii Fit, cykling, kel med kattunge och annat bus.


Dunder medicinen som Anki fick av läkaren hjälpte henne väldigt bra. Fastän vi har varit tillsammans med katter hela helgen så har hon inte känt av sin allergi/astma någonting. Otroligt skönt då vi vill kunna hälsa på våra vänner utan att vara orolig för att behöva åka in till Akuten.


Efter en heldag med bus och kompisar är det faktiskt ganska mysigt att krypa upp i mammas famn under en filt - även om man börjar närma sig förtonåringsstadiet =)

TACK Tjejer för igår!
Och GRATTIS Johanna på födelsedagen!

Födelsedagsfest!

Födelsedagsfester är skojsiga. =) Träffade massa vänner och nya bekantskaper igår hemma hos Caroline och Maria. De har ett jätte fint hus med grymma tapeter i köket =) Tyvärr var vi tvunga att åka hem typ först eftersom LillaSkrutt med kompis skulle komma hem nu på morgonen och jag vill liksom hinna få några timmars sömn innan dess. Hemma vid 01.30 och käkade ett gäng smörgåsar och drack några glas iskall mjölk - GOTT! Sen sov jag som ett litet barn men någon ringde mig 04.45 i morse. Känner inte igen numret och jag svarade inte =) DET var det alldeles för tidigt för.


Anki!


Jag och Mia (SysterSöt1) kramas lite.


Li (SysterSöt2) tillsammans med My och lilla valpen Björn ;)

Idag ska vi hälsa på Johanna och Nina och fira att Johanna fyller Tant + 1. Längtar efter dem! Tyvärr blev det ingen GPS igår så vi måste kolla på Eniro hur man kör till radhusområdet där de bor, men det ska nog går finemang. Nu har vi åtminstone en bil som funkar =)

Liiiite smått bakis är jag. Hungrig som en varg. Pizza är äckligt men något fett vill jag ha - känner att kroppen kräver det idag =) Kokar potatis och gör hemgjort pyttipanna med stekt potatis, kött, korv och grönsaker. Inte världens nyttigaste men ändå inte det värsta alternativet. Fast egentligen vill jag ha Choklad med Sea Salt och en påse ostbågar...

Sköna Fredag!

Fredag och jag är ledig hela dagen. Börjar självklart med att snicksnacka med Santha över några självdestruktiva cigg och ohälsosamma koppar kaffe. Effektiv som jag är så har jag dammtorkat hela lägenheten, tömt diskstället, bäddat sängen och vikt ihop tvätten och lagt in i resp. garderober samtidigt. Jag är sjukt bäst! Nöjd över mig själv och min prestation försöker jag lägga upp en plan för resten av dagen så att jag inte behöver stressa ikväll (jag är en tidsoptimist av största mått och skjuter alltid upp allt jag ska göra i sista stund) Men på "Att-göra-listan" står Dejt med Vackra Flickan för att köpa en GPS (ni vet det där som vi bara MÅÅÅÅSTE ha *flinar*) och så har jag lovat LillaSkrutt att hon ska få nya leggings (BÅDE långa och korta fick jag veta i morse att HON MÅÅÅÅSTE ha!) Vad behöver jag då?? Skulle vilja ha en ny klänning till födelsedagsfesten ikväll. Jag som hatar att springa i affären =/ Men jag kan gå in i en eller två och snubblar jag över något sniggt så kanske jag slår till med något lagom PorrVåffligt *S*


Ikväll är det alltså Caroline som fyller år och vi är bjudna hem till Lilla Gula Huset i Skogen. Här sitter jag och pratar med hennes sambo BussMaria. Sköna tjejer som jag ser fram emot att lära känna mer.


Ikväll kommer också Systrarna Söt. Här är jag och Mia. Bara så att ni vet så har hon VÄRLDENS finaste lilla Vingmutter till son. Jag har liksom förälskat mig i honom big time! Men han får inte följa med ikväll =)


Kolla själva då vad söt han är lillskiten!


SysterSöt2 kommer också ikväll (tror jag) och hon har FAKTISKT världens sötaste mage =) Söta så det förslår är de så självklart får de heta SystrarnaSöt - klart som korvspad.

Imorgon bär det av till Sthlm då vi ska fira Johanna som fyller Tant + 1. Tanter rockar! Ser fram emot att träffa henne och Nina igen - var ju flera veckor sedan sist nu. Varför ska alla mina vänner få för sig att bo så långt bort ifrån mig? Eller är det jag som bor i fel stad? Nä jag har bott här i Uppsala i snart 15 år och trivs så bra. Men ibland suger det efter havsluft och Ångermanlänska men då får vi väl åka upp till stugan och tanka på lite Norrlänskt lugn. *håller tummarna att mamma får lägenheten som hon är intresserad av*

Tror minsann att jag ska pipa iväg till solariet en sväng nu på förmiddagen och bättra på fuskbrännan lite innan jag hämtar Anki. Solen skiner iofs ute men det är för kallt i luften för att sitta och sola ännu så det får bli en snabbis till Iranierna.

Nöjd Tjej Premiär Åker Fååårrrden!

Det första Vackra Flickan säger när hon ser bilden är inte "Åhhh vad fin bil vi har!" utan "Åh SHIT vad morotsrött hår jag har!!" *flinar* Rött hår är sött tycker jag! ;) Men brun hårfärg är inköpt eftersom det morotsröda tydligen inte duger ;) men ikväll orkar jag inte fixifixi, ska försöka hinna det imorgon.

I övrigt kan jag meddela att The Pearl går som ett skott! Ujujujuj säger jag bara. Jag som är van att köra en 4:a växlad gammal golf utan motor typ tycker att denna bilen susar fram. Och det bästa av allt är att det är GRYM stereo i den - Gud så jag kan poppa techno. Ville inte kliva ur bilen efter premiärturen men eftersom det inte finns tv i bilen så var jag tvungen eftersom jag vill se dokumentären som kommer på 3:an nu kl 22.00. Handlade om Kvinnor som bantat ner sig och nu får man följa dem efteråt. Intressant att se om de lyckats hålla vikten eller om de gått upp igen (min erfarenhet av ALLA bantningskurer) Men först ska jag ringa upp Santhisen och cigga OM hon nu har sett klart på The Mentalist/House/Bones/vaddetnukanheta som är viktigare än mig! =P

Måste också meddela att planeringsdagen idag var mycket inspirerande. Fick faktiskt liten energikick och arbetsglädje tillbaka. Bra diskussioner, bra föreläsare, bra program och bra upplägg - de har nog tagit till sig av kritiken vi gav förra året då vi skulle göra rollspel/sketcher av Uppsala kommuns motto "Alltid ett respektfullt möte". Summa sumarum - BRAIG dag helt enkelt!

Natti natti